Flyttade från Stockholm och blev lycklig

Ett reportage av Hanna Leijonmarck
2011-10-18

Med händerna fulla och Stockohlms-pulsen kvar i kroppen välkomnas jag in i Ullas övernattningslägenhet. Oktobersolen har hittat in i köket där kamomill-teetär kokat och mackorna rostade. Avstressat berättar hon om sitt livs förändring, med Baloo, en blandning av schäfer och norsk buhund, tryggt vilande vid hennes fötter. Ulla Leijonmarck flyttade från storstaden till sin drömstad Örnsköldsvik och hittade sällheten via norrländsk landbygd och natur, något som Stockholm snarare skyltar med att avsakna.

2000 genomgick Ulla skilsmässa med mannen som hon träffat i Stockholm och fått två barn med. Efter ett par tuffa månader flyttade hon hösten samma år hon till ett radhus i Täby och jobbade vid detta tillfälle som förskollärare, men hade den riktiga drömmen pickandes i nacken i väntan på att få uppmärksamhet.

- Stockholm är otroligt självmedvetet och min verkliga dröm visste jag inte kunde uppfyllas i en stad som denna. Jag ville gå djupare i människans hälsa men kunde inte utveckla min vision i det verklighetsfrånvända Stockholm.

1995 gick hennes far bort vilket innebar att ett arv i form av skog och mark väntade på henne. När ett år hade gått i den norrbelagda förorten stod Ulla inför ett vägsjäl: sälja radhuset i Täby eller sälja jordbruksfastigheten i Örnsköldsvik.

- Det var inte ett enkelt val, om man säger så. I Stockholm hade jag ett fast jobb och barnen i skola, säger hon samtidigt som hon värmer fingrarna runttekoppen.

Det stadiga fartyget skulle nu bytas ut till en mindre jolle och hur stark stormen skulle bli var hon ovetande om.

Efter många om och men gick flyttlasset den 28 september 2001.
- Jag visste inte vad som väntade på andra sidan dörren och till en början var det mycket ensamt. Jag var allena i alla beslut och hade en gård att sköta. Men samma dag som flytten gick ringde rektorn från Bjästaskolan i Örnsköldsvik och erbjöd mig ett jobb, då föll en sten från mitt bröst!

Efter beslutet var sidorna i Ullas historiebok ingen dans på rosor och vardagen handlade nu om fysiskt ansträngande arbete och ensamhet. Hon arbetade deltid i Bjästaskolan och hade därmed tid till att fundera på vad hon ville göra med sin historia härnäst. Skolans värld passade inte in i berättelsen och drömmen om att hjälpa mänskligheten tog fart.

Under de kommande åren gick Ulla en rad olika utbildningar inom friskvårdsverksamhet och kunde tillslut kalla sig själv BodySense terapeut samt kiropraktor.

- Idag ångrar jag ingenting, det var en vändning i både mitt och mina barns liv. Vi har fått möjligheten att uppleva storstadens höga puls och landets harmoniska och lugna atmosfär. Som min son en gång sade: Vi har det bästa av två världar.

Båten blev ”båtn’ ”och potatis blev ”pären”. Gården krävde mycket arbete med både stall, ladugård, åker och ett hus på 250 kvadratmeter i behov av renovering. Ulla började på evighetsprojektet och jobbade på skolan och den privata gården under ett flertal år, hon skötte allt vad det innebar.

Med tiden startade hon företaget ”Hälsokällan Näskegården” på barndomsgården, därav namnet, i liten skala och började från hemmet att erbjuda behandlingar för kropp och själ. Hon gick fler utbildningar, däribland kiropraktikutbildning på Ackermanns kiropraktikinstitut i Stockholm följt av en CranioSacral terapeututbildning, för att förkovra sig inom yrket och för att utveckla fler möjligheter inom företaget. Hennes företag blev specialiserat och växte dag för dag men energin blev mindre och mindre.

- Man skulle räcka till alla plan. Innerst inne kände jag att detta var rätt beslut, dock hade jag mina funderingar varför jag flyttade tillbaks. Jag inser nu att havet och lugnet och allt däremellan var värt allt slit.

Näske, som hennes barndomsby heter, ville Ulla utveckla och satte detta i verk år 2005 då hon drev ett tomtprojekt vilket innebar möjligheten för bygden att växa. Hon blev en central figur i byn. Ullas muskulösa drivkraft gjorde henne tålig mot de vindar som stormen sköljde över henne, men det stal också mycket kraft och energi.

En ny förändring väntade i nästa kapitel och det dröjde inte länge innan gården var såld. Det viktigaste är trots allt inte matriella ting, utan kvaliteten på livets berg och dalbana. Skogen hade hon kvar och sin genuina sommarstuga, med havet inte längre än tio meter från dörren och Skuleskogens Nationalpark runt knuten. Örnsköldvik hade nu blivit Ullas drömmars stad.

Jordgubbs-smoothien och Ullas hemliga recept på scones bidrar till obekymmerheten, och hennes utopi förklarar varför mina bedrifter framstår som en droppe i havet.

Frukosten blir längre än tidsberäknat och jag kan inte undgå att finna mig själv aningen saktmodig när Ulla berättar om sitt liv i Norrland. Hennes halvblod Sebastian (22), hennes hund Baloo (4,5) och hennes två katter som alltid gör henne sällskap är en stor del av tjusningen med att bo i Örnsköldsvik. Ulla blev hemvändaren som kom från Stockholm, Skandinaviens huvudstad där alla dörrar ter sig stå öppna, till sin barndomsgård och fann lyckan samt framgången.

- Idag kan jag se det positiva med att ha fler valmöjligheter, att njuta av livet, i och med att jag tog beslutet att flytta tillbaka till Ö-vik. Jag och mina barn kan åka skidor, njuta av naturen, vara ute vid havet och umgås med våra underbara djur, vi har helt enkelt fått ett sunt liv. Att vara nära naturen är läkande för mig.

Att gå mot strömmen är något som samhället förespråkar, men som inte alltid fungerar i praktiken. Det Ulla gjorde var, på både gott och ont, att flytta från möjligheternas stad. Utan att darra på manchetten tog hon steget mot det okända och hittade lugnet i stormen. Idag har hon möjligheten att välja ett annat liv och känna friheten, men Stockholm står henne fortfarande nära om hjärtat.

Nu går hennes företag på högvarv och Ulla har inom synhåll ett ännu större projekt som ska locka njutare från alla delar av världen till den Ångermanländskanaturen.